Paris dag 2, Konstmuseer och Svenska Instutionen

Vaknade upp i min sköna säng till smattret av regn. Inte så kul, men jag har varit med om värre saker i livet. Jag lovar det var ingen big deal, men jag hade inte bråttom upp till frukosten, det hade jag inte. Efter frukosten började jag planera dagen.

Det var fyra konstutställningar jag ville till under dagen. Picasso utställningen, Trasmatteutställningen på Svenska institutionen (vårt kulturhus i Paris, som också säljer semlor) och Musée D'Orsay. Skippade Louvren för där har jag varit 2002 och man orkar inte hur mycket konst som helst på en dag säger en klok vän till mig.

Jag började med Picasso museet. Där ringlade kön lång och vädret var mycket omväxlande, duggregn, regn, spöregn och stormbyar med slagregn. Men till slut hade kön ringlat sig in och jag kunde hänga av mig mina blöta ytterplagg. Det var skönt. Jag gillar Picasso för hans stilrena och enkla formspråk och för att han ofta höll kvar motivet genom olika yttryck.

Som den här serien med getterna, Där har Picasso arbetat med måleri, skulptur och bronsgjutning.Tänkte på hur vi i förskolan ofta rusar vidare i projekt och inte låter barnen utforska olika material på samma uppgift, men kan Picasso stanna upp vid samma motiv så kan vi!

Det gladde mitt hemslöjdshjärta när jag upptäckte att Picasso också sysslade med luffarslöjd :), jag kan ju tycka att jag är minst lika bra som Picasso. Inte för att skryta men jag har gjort lite mer avancerad trådkonst...

Efter Picasso gick jag till Sveriges enda kulturhus utomlands, Svenska Institutet i Paris. Där hade de en utställning om trasmattan. Konstnärsgruppen hade fått i uppdrag att tolka trasmattan på 12 olika sätt. Utställningen var rätt så cool och hade jag all tid i världen skulle jag göra min egen matta. Konstnärsgruppens uppgift var att testa 12 olika tekniker för att göra mattorna och de fick inte använda vävstolar.

Efter utställningen gick jag till det svenska café som fanns knutet till institutet och beställde mig en semla. För det blir ju ingen fettisdag utan semla. Det var nog min livs dyraste semla, men vad gör man inte för att upprätthålla traditionerna?

Efter semlan fick jag ny kraft för att ge mig ut i regnet igen. Nu skulle jag ta mig an Musée d'Orsay. Ett super mysigt museum med rik variation på konst, skulpturer, möbler, papperskulisser, tavlor, glaskonst. Jag älskade allt och de hade snabbt wifi. Ett litet minus var att besökarna var tvungna att ta av sig ytterkläderna utomhus pga. terrorattacken som var i november. Det hade ju inte varit hela världen om det hade varit sommar, men nu öste ju regnet ner och alla blev blöta, men det är klart hellre blöt än sprängd. Det gäller att ha perspektiv.