 |
| Livskrisorsaken |
Vid lunchtid slog livskrisen till och jag kände hur min värld rasade ihop, det var då min fantastiska lärare fångade upp mig och överförde delar av sin livserfarenhet till mig.Vad var det då som utlöste min livskris? Jo så här var det: Bästa sortens bränn magister hade på förmiddagen kraschat en hel bricka med småpryttlar som var mina. En del saker gick såklart sönder, men det gjorde inte så mycket för det var ju en olycka och sådant förstår jag mig på. En kanin klarade sig dock! Men när jag skulle ta upp min lilla älskade orangefärgade kanin för att putsa av sotet med stålullen, då tappade jag den i backen. Så himla klantigt, sådant förstår jag mig inte alls på och givetvis kraschade ena örat i fallet. Livskrisen var ett faktum. Den akuta situationen räddades dock upp något, av godaste lunchen och av omsorgen skolpersonalen visade mig. Jag fick iallafall i mig maten, men allt eftersom lunchen fortskred blev jag mer och mer inställd på att ge upp. Så efter att jag hade ställt tallriken i diskmaskinen tog jag mitt pick och pack för att dra hem eller nåt. Jag hade nog inte riktigt någon plan, bara en väldigt stark flyktinstinkt som jag följde. Ville bara bort från allt jobbigt, men mitt i flykten blev jag uppfångad av bästa sortens omsorgsfulla lärare, Anne. Och det var i den stunden, där på parkbänken i solen som Anne överförde delar av sin livskunskap till mig: Gå och köp en glass, sa hon, det kommer att förändra hela dagen skall Du se! Och hur rätt hade hon inte?! Efter att jag hade ätit glassen krascha inget och ångesten kunde avklinga en aning. (Det hjälpte förstås också, att jag köpte ett kuvert samtidigt som glassen och att Anne tog hand om diverse saker som jag hade fått igår och som var den egentliga orsaken till min ångest. Kuvertet är nu postat till min terapeut, där kan det ligga ett bra tag och en vacker dag tittar jag kanske i kuvertet tillsammans med henne och begrundar innehållet, sorterar och slänger en del. Det kommer att bli bra)...
 |
| Här bränns två av mina älskade kaniner. |
 |
| Min nyckelserie och en present till bästa sortens kollega. |
 |
| Jag var modig idag, jag skötte den mesta bränningen själv! Stolthet är ordet! |
