Så mycket bättre

Så mycket bättre kan vara ett TV program eller en beskrivning av hur mitt liv blev efter att jag sa upp mig från mitt gamla jobb. Jag befinner mig nu två veckor efter avslutat jobb och livet känns redan så mycket bättre. Stressnivån i min kropp, som jag bar runt på under en allt för lång tid, finns det nästan inget spår kvar av. Mycket tack vare det stöd mina goda vänner, min terapeut och hennes man har gett mig. Glad över att jag har börjat hitta tillbaka till en hållbar livsnivå, till glädjen i pedagogyrket och till min egen kreativitet. Och jag kan sova igen. Det gör sådan otrolig skillnad det där med sömnförmåga, jag kraschar direkt när ångest och stress gör mig sömnlös. (Fast jag är ju inte unik på den punkten, de flesta kraschar utan sömn, jag vet! Jag kraschar dock jättefort och hårt, resan tillbaka är alltid svår.)

Jag kan säga mycket om mitt gamla jobb, men en sak som jag bär med mig är självinsikten om min egen bräcklighet. Jag fick syn på skörheten i min själ, min stresskänslighet och balansen mellan prestation och ambitionsnivå. Jag körde på för länge och konsekvenserna av det får jag leva med ett bra tag framöver, så det var ett ganska högt pris jag betalade i mitt försök att räcka till, i en verksamhet som var mig övermäktig. Det är lätt att se i efterhand. Betydligt svårare, när jag var mitt i det. Men jag lärde mig nya saker om mig själv genom den process jag gick igenom på mitt gamla jobb. Nu tror jag emellertid att jag har hamnat rätt i livet igen, i min nya tillvaro och på mitt nya jobb. Känner att jag har hittat rätta stället för mig, matchningen är nämligen väldigt god. När jag åker till mitt nya jobb, känner jag vingslagen i mitt inre igen, vingslagen av förväntan. Själva källan till min drivkraft pulserar av liv igen. Det är magiskt.