måndag, november 19, 2012

Jag har fått en gåva utöver det vanliga.

Jag har fått en dyrbar gåva, inte av guld eller silver, utan av det ädlare slaget. En gammal vän, eller kanske skall jag uttrycka mig annorlunda, en vän från förr har hört av sig. Vi är jämngamla +/- 1 år skiljer det bara, så när jag skrev gammal vän, stämde det inte med verkligheten. Han är en länk i mitt växande som människa. Han stöttade mig när jag var som värst dysfunktionell som tonåring, jag vet inte hur många timmar vi har spenderat i telefon, åtskilliga och jag mins att mina parenteser ständigt diskuterade telefonräkningarna med mig under dessa år. Han är en vän från Kyrkans Ungdomstiden, en intensiv period av mitt liv. Han hörde av sig här om dagen via Linkedln, det var väldigt roligt. Jag har aldrig riktigt gillat Linkedln innan. Råkade bara klicka ja på en förfrågan för länge sedan, men jag har inte riktigt förstått vitsen med det. Fast nu nu gillar jag det mycket mer och känner mig tacksam för att jag i ett svagt ögonblick tackade ja till den där inbjudan för länge sedan! För min vän är nämligen en vän av det godare slaget och jag har funderat mycket på hur det har gått för honom sedan vi tappade kontakten med varandra. Och genom honom fick jag också tillbaka ytterligare en vän från förr. Två gåvor på kort tid. Känner mig privilegierad. Vi kommer troligtvis aldrig mer att ses i riktiga livet, men det är roligt att ha återförenats i syberrymden i alla fall.