Det har visat sig vara så att jag tolererar saker till en viss gräns, sedan exploderar jag. Kanske har jag en släng av Borderline trots allt. Jag har idag haft min första stora konflikt på jobbet med resultatet att jag exploderade av ilska. Skadade dock inte mig själv eller någon annan, vilket jag hade gjort om jag hade haft Borderline på riktigt så jag känner mig inte orolig. Personen som jag hade konflikten med har byggt upp irritation inom mig sedan jag började min nya tjänst, men detta eskalerade under de två planeringsdagarna som vi har haft i veckan. Kanske berodde det på att vi var tvungna att jobba nära varandra under så pass lång tid. Eller så hade explosionen kommit i alla fall så småningom. Som i alla konflikter hävdar vi båda två att vi har rätt och den andre har fel, med resultatet att jag blev rasande och den andre personen känner sig kränkt. Personen har dock rätt i en sak och det är att jag inte behandlar personen på samma sätt som de andra i arbetslaget, men det beror på att de andra i arbetslaget slutför det de påbörjar, har ett mjukt och fint förhållningssätt till barnen och tar hand om materialet på ett bra och ansvarsfullt sätt. Och om personen i konflikten hade lyssnat på mig när jag försökte tala om hur trä reagerar på vatten och fukt och följt instruktionen, hade jag inte behövt explodera på eftermiddagen. Men istället upprepar personen sitt misstag från dagen innan och gör lika dant och tänkte lämna det så till på måndag. Då blev jag arg. Det hävdar jag var bra. Sedan blev det dåligt eftersom personen jag blev osams med inte stannade kvar och redde ut situationen utan stormade ut med orden jag tänker inte lyssna på ett ord till från dig. Min chef vill förstås lösa konflikten, så klart, så det blir konfliktslösning på onsdag kl.8.00. Yeah! Kul, jag tänker inte ge mig. Känner mig som en obstinat tonåring! Men faktum är att alla är så rädda för att ha en konflikt med denna människa att de alltid viker sig och mesar med, för att det är enklare om personen får göra som hon vill. Men jag är inte sådan, förhållningssättet till material och barn är områden jag inte tänker kompromissa med! Sedan hade jag kanske inte behövt explodera, med det är mänskligt att explodera ibland och vuxna människor skall stanna kvar och reda ut situationer som uppstår- det är små ungar som springer i väg.