måndag, januari 30, 2012

Sent om sider återupptar jag projektet

Nu är mitt rum städat och då kan projektet "Ser du löven för alla träden" fortlöpa betydligt enklare, helt enkelt för att jag har tillgång till min skapande verkstad igen. Och nu är det bråttom att få alla detaljer på plats, men jag är som mest kreativ när jag har viss tidspress på mig. Så har jag alltid funkat, tyvärr. Men jag är igång, planen är klar så det är lugnt egentligen. Jag har så roligt när jag dyker ner i mina färglådor, kartonger med naturmaterial, småsten och pinnar. Yes, vilken lycka det är och jag ser fram emot alla stunder av Flow.

söndag, januari 29, 2012

Katarinakyrka och besök av kär vän.

Var på Gudstjänst i Katarina kyrkan idag med min vän som rest långväga för att besöka mig. Det var trevligt att få träffa henne så klart, men också att få återvända till ursprungs samfundet jag en gång tillhört. Jag gillar min frikyrka som jag i bland förärar med ett besök, men Svenska Kyrkan har en speciell plats i mitt hjärta och det känns som om jag "kommer hem" igen när jag besöker en gudstjänst där. Det var verkligen en fin upplevelse att besöka Katarina kyrkan. De lyckades väldigt väl med att få mig att känna mig inkluderad och välkommen precis som jag är, i min sårbarhet, med alla mina fel och tillkortakommanden. Musiken var vacker, särskilt när de kombinerade orgelmusiken med flygelspelande, de tonerna gifte sig bra med varandra. Det var sparsamt med liturgi, men den som fanns lyfte mig nära Gud, precis som liturgi skall. Predikan handlade om vikten av att välja rätt färdkamrat i båten, när det stormar i Livet. Jag kunde spegla mig i prästens bilder och predikan kändes som om den var förankrad i det verkliga livet och att den kan beröra mig i min vardag. Psalmerna var väl valda utifrån dagens gudstjänst tema och väldigt pampiga och rika på mäktiga proklamationer om vem och hur dan Gud är. Sammanfattningsvis en väldigt bra Gudstjänst helt enkelt, i god väns sällskap. Efteråt gick vi och åt på vår stamställe på Söder, en vegetarisk- och vegan restaurang som serverar Indisk mat. God mat, rikliga portioner och rimligt pris. Mycket trevlig. Sedan gick vi på en del konstgallerier, för det hör liksom till när man strosar runt på Södern. 

Dagen avslutade vi hemma hos mig, i min soffa, vid middagsbordet, sedan tillbaka till soffan en sväng för att titta på "Så skall det låta", drack en kopp rött te och sedan väntade kortspel vid köksbordet på oss. Min vän vann, men jag har redan krävt revansch till sommaren. En mycket trevlig dag och kväll.
Varmrökt röding från Jokkmokk med hemgjord klyftpotatis och hjortronsås samt grönsaks sallad.

lördag, januari 28, 2012

Dikt om övergrepp

fredag, januari 27, 2012

Lillkanin är bättre igen och jag andas ut igen.


Efter tre oroliga dygn, med en kanin som inte vill lämna sin bur och äta godsaker är nu min kanin åter sig själv. Rusar fräsande fram mot matskålen, fräser och ställer framtassarna på burgallret när jag går förbi buren då hon är instängd och vill ut, skuttar och leker på mattan som hon gör sitt bästa för att äta upp.

torsdag, januari 26, 2012

En annan viktig vän


Elanor
Min lillkanin mår inget bra. Hon är inte som vanligt. Rör sig mindre och äter mindre. Vill inte ha broccoli. Min kanin är inte det minsta tam och vill helst att man inte rör henne eller stör henne. Men om hon inte fanns skulle jag bli ledsen. Just nu känner jag mig orolig och skakig. Jag vill ha henne kvar i mitt liv. Hon är en viktig del av min familj. Hos mig får man nämligen vara som man är, behöver inte vara någon annan. Det gäller alla som kommer hem till mig, det är en husregel jag har. Liv och död hör livet till, men jag hoppas att det bara är en tillfällig dipp som min kanin går igenom.

onsdag, januari 25, 2012

Du gör världen vacker, Grattis!!

Grattis på födelsedagen!

Idag fyller en väldigt viktig person i mitt liv år. Jag uppskattar henne för hennes absoluta rakhet, att man inte behöver gissa vad hon tänker och tycker i frågor, stora som små. Jag uppskattar att jag får vända mig till henne och ha ett bollplank i henne. Jag beundrar hennes engagemang, hängivenhet och medkänsla för människor. Om fler var som hon skulle världen vara vackrare. Jag tycker om Dig, hela Jag, rakt igenom - alltid! Grattis till Dig, Du vackra och braiga människa! Du vet vem Du är!

söndag, januari 22, 2012

Hej, hur bor du?

Jag har lovat två olika personer, två olika saker idag. Båda sakerna kräver att jag flyttar mig från min fantastiska soffa. Men först skall jag berätta om något som jag gjorde igår, jag deltog nämligen i ett väldigt roligt projekt som Stockholms stadsmuseum och Stockholms stadsbibliotek har tillsammans. "Hemmet, eller Hej hur bor du?" är ett projekt som syftar till att samla samtida berättelser för framtidens stockholmare. Man ska skriva om hur man bor, hur man bodde förut, hur ens önskeboende skulle se ut, vad man gör hemma och om man känner sig trygg och så vidare. Det tycker jag var väldigt kul, så om Du bor i Stockholm och känner att Du vill sätta "spår i universum", eller i alla fall beröra framtidens stockholmares liv, passa på och skriv Din berättelse Du också. Sidan man går in på hittar du här: www.stockholmskallan.se. Jag skrev bland annat om min soffa och mitt arbetsrum, eller skapande verkstad som jag numer kallar mitt arbetsrum. De är min lägenhets bästa rum, förutom mitt uterum Odlinglotten vill säga.

Men nu måste jag nog förflytta mig från soffan, om jag skall kunna hålla allt jag har lovat idag. Först träning på gymmet sedan städa arbetsrum och där emellan äta lunch. 

fredag, januari 20, 2012

Twitter framgångar efter Biblioteks frustrationen

Ett tack är på sin plats. Jag har Twitter världen att tacka för att jag nu är en stolt låntagare på TPB, (Talboks- och Punktskrifts Biblioteket). Tack för Ert engagemang och tack för mejl och Twitter trafik. Jag känner mig väldigt uppmuntrad av det och att jag inte är ensam om att känna frustration. 

Jag har mina lässvårigheter på grund av psykiska begränsningar, jag vill inte kalla dem besvär, men det begränsar mig i min läsning. Det är min dysfunktionella uppväxt och de trauman jag utsattes för som orsakar mina lässvårigheter. Min hjärnas arbetsminne har tagit stryk av uppväxten, det är fullt av trauma minnen istället för minnes kapacitet, bokstäver och vanliga saker. Har man min bakgrund så är man inte heller så himla kaxig i kontakter med myndigheter och auktoriteter. Jag hävdar vanligtvis inte min rätt förrän jag vet att jag har rätt. Så är det. Och när jag då inte får hjälp, fastän jag vet att jag har rätt, då känns det så hopplöst. Jag gav upp direkt orkade inte tjafsa med en Bibliotekarie som inte fattade vad jag sa, men hon skulle ju kolla och återkomma. Jag var inte så värst imponerad dock. Så kom jag hem och slog på min dator, skrev mitt inlägg och misströstade en hel del. Gick till jobbet som vanligt dagen därpå, till fortbildningen jag behöver talboken till. Surfade in på datorn under lunch rasten, jag ville liksom kolla om Biblioteket hade hört av sig. Det hade de inte gjort, men jag hade 10 andra oväntade mejl, från 10 upprörda bibliotekarier från hela Sverige. Och så kollade jag in på bloggen och hade 232 sidvisningar i på inlägget jag hade gjort dagen innan. Spårade trafikkällan till Twitter. Fascinerande, jag måste vara en storbloggare nu när jag blivit Twittrad! 

Med alla Era twitter inlägg och personliga mail i ryggen, kände jag mig stärkt och upprättad som människa. Så stark, att jag gick tillbaka till mitt bibliotek, som inte är ett litet bibliotek utan ett av de större i Stockholm. Tog fram min dator och loggade in på Internet, som är trådlöst där. Slog upp hemsidan på Talboks- och Punktskrifts Biblioteket och sa som det var: "Så här gör ni för att ge mig en kod, nu är jag här för att få den!" Och då fick jag vänta i tio minuter och sedan fick jag komma in på kontoret och fylla i ansökan, för de hade hittat någon i administrationen som kanske visste hur man gjorde. Men det hjälpte att jag visste, det gick betydligt snabbare då. Det lyckades och nio minuter senare hade jag min bok i datorn, för den fanns inläst precis som jag sa! 

Känner mig mycket nöjd med att ha bidragit till mitt Biblioteks fortbildning och att jag äntligen har möjlighet att hänga med på min fortbildning som mitt jobb har satt mig i. Nu har jag helt andra förutsättningar att kunna hänga med och det är jag så himla glad över. För jag är ju liksom inte dum! Jag och min hjärna samarbetar bara inte så bra när det gäller att läsa facklitteratur och samtidigt komma ihåg vad jag läser. Att få tillgång till den där talboken, är det bästa som har hänt mig. För lyssna, det är jag och min hjärna väldigt bra på. Tack än en gång för att Ni engagerade Er för mina rättigheter och gav mig styrkan att kämpa vidare. Nu kan jag lägga till ytterligare livserfarenhet till mitt register av erövrade kunskaper om livet och lägga till nya hjältar på listan över människor som stöder mitt växande som människa. Ni vet vilka Ni är! Tack!

torsdag, januari 19, 2012

Fyra modiga saker på en dag

Idag har jag gjort fyra modiga saker, i alla fall tre, det är kanske inte så modigt att gå till Apoteket.

1.Jag konfronterade, eller det är nog ett för starkt ord, jag samtalade snarare med min kollega, som kränkte mig 2003. Jag sa bara som det var, utan att bli känslosam liksom bara sakligt och lugnt. Jag sa att då, när jag fick listan med de där 16 punkterna på saker jag måste förändra om jag skulle fortsätta vara förskollärare, så fanns det ingen rimlig möjlighet för mig att hantera det. Inte utifrån hur jag mådde då och utifrån hur ny utexaminerad jag var. Och att det ligger i luften hela tiden eftersom vi aldrig har pratat om det efteråt. Jag har liksom känt inuti under en lång tid hur det här som hände då, stjäl energi från mig. Och jag berättade att det fortfarande påverkar mig, mest för att jag då la allt i reptil hjärnan, i det där facket man kör ner allt man inte kan hantera. Hon berättade i sin tur hur det gick till när hon berättade sakerna för mig och det fanns en bakgrunds historia. Orsaker som hon inte kunde styra över då och då blev det mycket mer begripligt för mig. Fortfarande inte optimalt utifrån mängden saker jag skulle förändra, men jag förstod varför hon gjorde så. Och det blev ett så himla bra samtal och jag fick min ursäkt som jag längtade efter, utan att jag behövde fråga efter den. Det kändes så helande. Det blev en fin stund. Och jag sa också att jag tycker att det är bra att hon är min handledare på utbildningen som jag går, för nu kan jag integrera en ny bild av hur hon ser på mig och det är viktigt.

2. Jag bråkade klart med mitt bibliotek, gick helt enkelt tillbaka och sa som det var. Tog fram min dator och visade, så här gör man, här är sidan, här är boken och så här gör ni för att ge mig lösenordet. Och efter 9 minuter fanns min kursbok som ljudfil i min dator. Fantastiskt bra.

3. Jag hämtade ut rubbet på min medicin lista på apoteket, för jag upptäckte att jag hade frikort och att det gick ut i februari. Det var en bra upptäckt.

4. Jag överlevde att ha gym genomgång med en manlig instruktör. Det trodde jag aldrig. Jag tänkte inte tanken på att jag kunde få en manlig instruktör när jag beställde tiden, (det var en kvinna som bokade tiden åt mig). Så här i efterhand känns det lite klantigt, fast och andra sidan är det genom att göra misstag som utveckling kan ske. När jag fick reda på att det var en man som skulle introducera mig i gymmet, så var det bara fem minuter kvar och då kände jag att det var för sent att säga nej. Jag tänkte att jag får väl testa och avbryta om det inte går, vilket jag ställde in mig på att göra. Men jag tog i hand, sa hej och det kändes bra. Han var stor, men lugn och tydlig, han var helt enkelt trygg att var med. Jag berättade att jag hade ont, var otränad, att jag inte hade skelett skador utan var mer spänd i musklerna eftersom jag har varit utsatt för övergrepp och kroppen liksom jämt spänt sig. Och han tog det så bra. Det var så oskämmande att prova på det där nya, med att träna i gym. Annars är ju allt nytt liksom skrämmande, innan jag har provat. Men han fick allt att verka så lätt. Det var till och med roligt att träna på gym, är inte det märkligt?

Fyra modiga saker (alternativt 3 beroende på hur man väljer att se det) på en dag, det måste vara lika med en god och bra dag.

tisdag, januari 17, 2012

Biblioteks frustration

Känner mig säker på att jag kan mer än personalen som jobbar på mitt lokala bibliotek, i alla fall när det gäller vissa tjänster de skall erbjuda mig som kund. Jag försöker få en bok som talbok, har man lässvårigheter av någon anledning, så finns det ett talboks- och punktskriftsbibliotek som man kan få hjälp av. Det är det lokala biblioteket som förmedlar kontakten och tjänsten. Mitt lokala bibliotek hävdar att boken inte finns inläst och att jag måste gå på högskola för att kunna få hjälp av en personal där som arbetar med handikapp- och hjälpmedels frågor. Men jag vet att boken är inläst, jag kan lyssna på en prov ljudfil direkt i min dator här hemma och man måste inte gå högskola för att låna böcker via TPB tjänsten. Och när jag då säger att man även skall kunna köpa ljudboken, via biblioteket, skakade bibliotekarien bara på huvudet och sa att det har hon aldrig någonsin hört talas om. Då jag tar upp mina utskrifter, som jag så förutseende har skrivit ut från datorn, och visar henne:

1. Boken finns som inläst titel.
2. Jag är behörig att få låna boken, utan att vara inskriven på högskola
3. Man kan köpa den och det är det lokala biblioteket som gör beställningen.

Jag fick inte den respons jag önskade, nämligen att hon genast skulle beställa hem ljudfilen till mig. Men jag fick henne i alla fall att lova att undersöka närmare om det finns något som heter "Talboks- och punktskriftsbibliotek" och kolla upp om jag verkligen får låna ljudböcker där, hon skall återkomma till mig... Hm, vi får väl se hur det går med det. Annars får jag gå tillbaka till ett bibliotek jag besökte igår, där kände nämligen bibliotekarien till TPB tjänsten. Så det är inte lika illa överallt, som tur är.

måndag, januari 16, 2012

Psykiatrins roll i mitt liv

Jag har inte haft så mycket med psykiatrin att göra och ändå känns det som om jag skulle kunna skriva en bok om alla turer kring mig på olika mottagningar. Att bli bra bemött inom psykiatrin är snarare undantag än regel. Och jag är inte ensam om att uppleva det så, tyvärr ser det ut så över hela Sverige. Man kan undra varför det är så. Psyk tar emot de mest sårbara människorna av alla vårdgivare, så det är tragiskt tycker jag att så många patienter känner sig dåligt bemötta av dem. Jag är inget undantag, jag har mött bra människor inom psyk och fruktansvärt dåliga oavsett om det har rört sig om sjuksystrar, psykologer eller psykiatriker. Det de har gemensamt är att ingen av dem har någon hjälp att erbjuda. Inte ens i början av min vandring mot helande då jag egentligen var svårt traumatiserad och hade allvarliga symptom och var farlig för mig själv. Jag hade tur, för jag hittade en privat, icke psykiatri ansluten, terapeut. Annars tror jag att jag hade gått under. Jag hade inte pallat, att bli kränkt och förringad av psykpersonal, gång på gång. Inte i längden.

I mitt fall började det bra, MBT teamet i Huddinge gjorde ett fantastiskt bra jobb med att utreda mina problem och svårigheter. Jag bemöttes med värme och respekt, jag blev förstådd och tagen på allvar. Sen remitterades jag vidare till öppen psyk där jag bodde. Där var man typ precis tvärt om. Jag har med mig journal anteckningar därifrån, som beskriver mig som aggressiv och utåtagerande och oförmögen att visa känslor. På två veckor förvandlades jag från att vara en traumatiserad patient pga mångåringa och svåra övergrepp, till att bli betraktad som en aggressiv gränspsykotisk patient. Den ena diagnosen fastställd av ledande psykiatri experter och den andra ställd av klåpare på öppen psyk. Det finns ju förstås ett visst utrymme för att öppenpsyk har rätt om mig, jag är ju trots allt bara en psykpatient och vi saknar ju ofta självinsikt om vårt sjukdomstillstånd. Det vet ju alla. Men och andra sidan så är det bara inom den där öppen psyk mottagningen, som jag har fått höra att jag skulle vara aggressiv, ha svag förmåga att visa känslor och svårt att relatera till verkligheten. Jag har långa och fina vänskapsrelationer, en del vänner har jag haft i över tjugo år och man kan ju tycka att de skulle ha märkt om jag ständigt var aggressiv och psykotisk. Eller? Och min privata terapeut har aldrig märkt av några symptom, utöver de svårigheter som är naturliga efter en svår traumatisering. Jag väljer att tro på experter och min välutbildade trauma terapeut.

Min erfarenhet är att i och med att man är inskriven på en psyk mottagning, faller ens trovärdighet direkt. Det gäller inte bara inom psykiatrin utan i alla kontakter med myndigheter som man kan tänka sig behöva hjälp ifrån, polis och socialtjänst bland annat. För som psykpatient saknar man ju ofta självinsikt och då är man ju inte helt trovärdig. Eh...Så ser det faktiskt ut, ingen säger så klart det rakt i ansiktet, men man läser det lätt mellan raderna. I ett samtal med socialtjänsten som jag hade i en period då jag trodde att de var till för att hjälpa människor, så ansökte jag om att få ett skyddat boende för att slippa bli trakasserad av förövare. Efter att socialtanterna (7 st) hade utrett mig under 10 månader, lyssnat på min berättelse och sett läkarjournaler, sett att jag hade skyddad identitet, fått se hotbrev och vittnen berättat vad de hade hört och sett frågar en socialtant om hon kunde få tillstånd av mig att kontakta mina föräldrar "för nu har vi ju bara hört en sida av myntet, en berättelse har ju två sidor och nu har vi ju bara hört din version". Eh...nä det fick hon inte, tackade Gud för att jag var myndig och hade rätt att neka henne. Det är för mig det yttersta beviset för att man som psykpatient inte anses trovärdig av myndigheter.

På grund av mina dåliga behandlare inom öppenpsyk, korkade soctanter och feg åklagare (som pga min psykiska ohälsa inte gick vidare med min anmälan) så fick jag ingen som helst hjälp med att stoppa pågående övergrepp. Jag fick förlita mig på mig själv, på mina vänner och på min fantastiska terapeut med man- utan det skydd de kunde ge mig hade jag inte haft en chans. De gav mig det skydd jag behövde och ja, idag är jag fri från mina förövare. Idag äger jag mitt liv och bestämmer över hur jag vill att livet skall vara. Men alla andra då, alla offer som inte har min styrka, mina vänner, min terapeut och hennes man i sina liv, hur går det för dem? De som är tvingade att vara utlämnade till psykiatrins godtycklighet och andra myndigheters ignorans, de måste tacka och buga för varje smula av hjälp de kan få och oftast är det bara ett tjog pillerburkar och en bunt journalanteckningar. När skall socialtjänst, psykiatri och polis ta sitt ansvar och stå upp för de svagaste?

Min nuvarande psykiatriker är trevlig och sitter bra i sin stol (inte ens det är en självklarhet, tro mig). Han har ingen hjälp att erbjuda mig, för jag tillhör patientgruppen som inte får kosta pengar. Men om jag vill ha en eller två nya pillerburkar varje gång vi ses, har han många att erbjuda. För pillerburkar är kostnadseffektivt, till skillnad från kroppsterapeuter och terapi, trots att piller inte botar och knappt lindrar. Jag är för mediciner, för de behövs ibland. Det ser jag när jag surfar runt på olika stödforum på Internet som jag är väldigt engagerad i. Men när jag läser inlägg där och ser folk lista sina olika tablettsorter, blir jag skrämd. En del kan käka 13 olika mediciner för sina psykiska symptom och det är galet mycket. Jag fattar inte varför den här patientgruppen inte får bättre behandlingar, det måste gå att kunna må hyfsat bra med färre tabletter och mer samtalshjälp och stöd. Psykisk sjukdom måste få börja kosta pengar, dessutom är de flesta av de jag träffar på i olika forum, inte ens psykiskt sjuka, bara väldigt svårt traumatiserade av de övergrepp de utsatts för under uppväxten. Man botar inte trauman med tabletter, däremot är EMDR-terapi väldigt effektivt och i längden också väldigt kostnadseffektivt, kanske inte för psykiatrin men för samhället och stadskassan. Hade jag fortsatt behandlas enbart med piller inom öppen psyk, hade jag fortfarande varit heltidssjukskriven. Nu jobbar jag 50%, på väg mot 75% även om vägen dit är hisnande lång och svår.

fredag, januari 13, 2012

Skall ut och resa i världen idag

Äntligen skall det ske, jag skall ut i världen och se mig om, fika lite och avsluta dagen med att klippa mig. Jag tar ju tåget bort från förorten där jag bor till orten Arboga, för det är där jag har min frisör. Jag har velat klippa mig sedan två veckor innan jul så jag behöver verkligen min klippning. Sedan väntar en "härlig" terapi stund, intensiv i alla fall, innan jag vänder tillbaka till min kära förort och soffan. Ser fram emot att få skrota runt i Arboga igen, jag vill bo där varje gång jag kommer dit,  men så tänker jag efter lite och kommer på att det bara skulle vara kul i tre dagar. Så jag nöjer mig alltid med att bara klippa mig, fika på kafét och titta runt i kuriosa butikerna, tar en sväng till Second Hand butiken också. Ser mer fram emot Arboga trippen än terapin, för det är så mycket som skall tas omhand i terapin på så kort tid. Men det kommer att bli så himla mycket bättre efteråt, så det är väl investerad tid och kraft.

måndag, januari 09, 2012

Har påbörjat livsförändringar

Steg 1. Röra på mig mer.

Har planerat in tid för rörelse i min almanacka och redan bokat in en tid för Gym introduktion (den är gratis och jag tänker att gratis aktiviteter är bra aktiviteter, så här i en period mellan pengarna). Idag har jag också genomfört ett träningspass, trots att jag inte kände för det alls.  Badhusets receptionist var snäll och släppte in mig trots att träningskortet låg hemma någonstans och väl på plats så var det roligt men bastun var bäst. I morgon väntar ett Spinn pass, har aldrig provat det, men jag tänker att kondition kan vara bra att tillföra min kropp. Vi får se hur det går.

Ps. Jag överlevde, det var bara jobbigt och nästan inget kul alls. Förlitar mig på att konditionen är bra för min kropp.Ds.

lördag, januari 07, 2012

Korsika nästa

Bilder från Korsika
Korsika-Frankrike
En sol- och bad semester på Korsika finns i mina drömmar och det ser jag fram emot att förverkliga en vacker dag. Men först måste jag köpa mig en ny säng och bygga en sänggavel och en massa fler saker. Eller så vill jag åka till Sardinien. Fördelen med Sardinien kontra Korsika är att den ena ön tillhör Italien och den andra Frankrike och om jag får välja så vinner ju Italien lätt över Frankrike. Fast jag kan tänka mig att åka hit till Laos också, skulle inte ha något emot det alls.

torsdag, januari 05, 2012

Skall träffa en ungdomsvän

Var på Fotografiska och såg Nick Brandt och hans Bilder på Afrikas djur.
Idag skall jag träffa en ungdomsvän, det är det närmaste en barndomsvän jag har. Det är ytterst få vänner som jag har kvar, från tiden innan mitt nya liv. Jag hade inte jätte många vänner när jag växte upp, det gick helt enkelt inte att kombinera det med min uppväxt. Och de få vänner jag hade har jag varit tvungen att bryta kontakten med, eftersom deras lojalitet legat hos mina föräldrar och inte hos mig. Men henne har jag kvar och det är trevligt. Vi bor nästan grannar nu för tiden men det blir sällan av att vi ses. Men vi håller kontakten och när vi ses kan vi ta vid där vi slutade sist. Det är liksom den bra sortens vänskap vi har, hon och jag.

Min vän kommer till stan idag och jag skall åka in och möta henne, jag ser fram emot det. Det är skönt att jag får vara ledig och göra sådana här bra saker, det bidrar till min livsglädje och det är sådana saker som bär mig sedan när livet känns trist och jobbigt. Min erfarenhet är att det är nyttigt för mig att göra roliga saker och umgås med människor som jag tycker om. Jag skall försöka göra fler sådan saker i år, att umgås med vänner är ju trots allt en av de saker som jag har lovat mig själv att göra oftare, under 2012.

tisdag, januari 03, 2012

Livets förgänglighet

Fick ett oväntat möte i tvättstugan idag som förde med sig tråkiga nyheter. Min granne under mig dog strax innan jul. En annan av mina grannar försökte rädda hans liv med hjärt- och lungräddning och ringde ambulansen. Men trots att han fick hjälp snabbt, så gick hans liv inte att rädda. I hans fönster lyser fortfarande julbelysningarna, så jag har hela tiden tänkt att han var hemma som vanligt. Men det var han alltså inte, aldrig mer kommer han att vara det. Det är synd för han var en trevlig man, även om han var lite för puss vänlig för min smak. Men jag kommer att sakna våra små trappuppgångs samtal som vi har haft nu och då. Det var ett trevlig inslag i trappuppgångens betongklädda väggar.

måndag, januari 02, 2012

Detta vill jag lova mig själv, 2012

Jag har länge pratat om att jag vill förändra saker, jag har till och med kommit så långt att jag har listat ner många saker på listor och även här på bloggen: Förändra livet och 5 steg för att förändra livet. Men det stannar liksom där, på de där kreativa listorna som innehåller så mycket av min livskunskap. Men nu är det ju nyårs tider, då lovar man ju enligt traditionen saker och jag tänkte ge mig på att försöka lova mig själv saker. Jag gör generellt inte det, för jag känner min karaktär alltför väl. När jag lovar någon annan något så håller jag alltid det, utom ett par gånger och det skäms jag fortfarande över. Men när det gäller att lova mig själv saker, så har jag hittills varit ett hopplöst fall och det är därför jag inte avger nyårslöften. Men nu har jag gjort en ny lista på saker som jag vill lova mig själv, som bygger lite på min modell "Ta en tallrik i taget". Vanligtvis brukar mina listor vara så långa och detaljerade att de blir omöjliga att leva upp till och då ger jag upp på en gång. (Innan jag ens har försökt). Men jag skall göra ett försök och jobba hårt på min karaktär (och eftersom jag skriver ner det här på bloggen, så kan jag ju alltid fuska lite och tänka att jag har lovat er läsare, det vill säga någon annan och då ökar ju sannolikheten att jag håller det jag lovar).

 Här är listan på saker jag vill lova mig själv under 2012:

Kroppen: Massage, motion, ny säng, äta bra saker och bara söta saker 1 gång i veckan.
Själen: Terapi, kreativitet/skapande, resor och återhämtning.
Anden: Transformation kvällar, cellgrupp och ibland Gudstjänster om jag vaknar i tid.
Ekonomin: Betala skulderna, spara pengar till en säng, färg till sänggavel och till en resa till Korsika 2013
Jobbet: Lediga dagar är uppbokad egen tid och mina 19 timmar per vecka är min arbetstid.
Lägenheten: Mår bra av att städas emellanåt.
Vänner: Prioritera tid för möten och bordsgemenskap.
Livet: Fokusera på det goda runt omkring mig och komma ihåg att varje dag medför livserfarenhet!

söndag, januari 01, 2012

Nytt år, nya möjligheter

video

-2012-
Önskar liksom alla ett Gott Nytt År! Speciellt till er tappravärdefulla och älskvärda överlevare där ute! Gör roliga saker, se det goda runt omkring er och ät åtminstone ett mål mat ute i skogen! Till er andra vill jag säga: gör roliga saker, se det goda runt omkring er och ät åtminstone ett mål mat ute i skogen! Till allaLev väl och ta vara på dagarna, under året som ligger framför er!