Jag hade mitt årliga medarbetarsamtal i går. Jag känner mig alltid stirrig innan och bygger upp kaos scenarier i mitt huvud, jag har väldigt livlig fantasi nämligen när jag sätter den sidan till. Jag skall göra min historia väldigt kort. Min nya chef gillar mig. Hon tycker att jag sprider energi och att det märks att jag vill vara pedagog och att jag har ett underbart förhållningssätt till barnen, kollegor och material. Alltså allt igenom bra med andra ord. Jag tror dock att en mer realistisk bild är att jag är "good enough " och att min chef har sett mig när jag briljerat. Men jag vet att jag är bra (åtminstone när jag vågar tänks så.) Och jag vill arbeta som pedagog och då är det ju roligt att min chef också tycker så. Väldigt uppmuntrande medarbetarsamtal. Det var kul helt enkelt.