Det var ett varmt Boston som mötte oss, + 89 F. Vi trotsade värmen och promenerade längs Freedom Trail som är en rödmarkerad historisk vandring som slingrar sig runt Bostons gator och förbi historiska byggnader.
Vi började vid Gamla South Meeting House där Boston Tea Party sägs ha haft sin början, passerade Paul Revere's House som var utgångspunkten för hans betydelsefulla ritt. Paul Revere red genom Massachusetts landsbyggd, vid midnatt den 18 april år 1775 och ringde i klockan, för att meddelat att "britterna kommer!" Vi passerade många historiska och pampiga byggnader i hettan, men stället som jag minns bäst var det luftkonditionerade Mc Donalds där jag fick vila, svalka, glass och iskall Coca-Cola. Det räddade dagen.
Vi tittade på USS Constitution fregatten som nu mer är ett museum, som dock stängde 5 sekunder innan vi hann fram till båtskrället. Men utifrån var det ett ståtligt skepp. Vi var på kajen där den historiska händelsen "The Boston Tea Party" ägde rum. Det var ett tillslag mot tre brittiska fartyg, som låg förankrade i hamnen i Boston. Fartygen var lastade med stora mängder te till en stor kostnad, men all denna last gick förlorad då män utklädda till indianer tog sig ombord och hällde teet i vattnet, till ljudet av folkets jubel. Detta var en auktion som protesterade mot den nya brittiska politiken. Efter vinsten mot Frankrike i kriget, skärpte man nämligen handelslagarna. Man förbjöd kolonierna att bedriva handel med andra länder än England. Britterna hade även förbjudit kolonisterna att odla väster om Appalacherna, eftersom man ville förbättra pälstillgången och relationerna med indianerna. Inga råvaror fick hamna i fel händer, och all handel skulle ske i amerikansk anda, för att tjäna moderlandet. Bönderna inuti landet ville inte tjäna britterna, de var vana vid att klara sig själva. Folket i kolonierna ville slå sig fria från den brittiska övermakten.(Vi hade trotsat värmen till bristningsgränsen för att se replikan av skeppet, men när vi äntligen kom fram fanns det ingen båt, bara ett informations plakat och mitt humör tröt).
Det var en enormt varm promenad och lång, i alla fall kändes den lång, kanske var det bara värmen. Promenaden testade hur som helst mitt humör till bristnings gränsen många gånger under dagen (min chafför tillika ressällskap fick en GPS över sig). Men väl hemma efter en tidig middag på en fantastisk restaurang, lite vila på hotellet och ett dopp i poolen kändes livet värt att leva igen.
