tisdag, april 19, 2011

Alla borde ha en terapeut i sin soffa.

Jag sitter nedsjunken i min soffa och reflekterar över mitt liv, stora ord och inte helt sanna heller. Jag reflekterar kring den senaste veckan. Det har gått en vecka sedan min terapeut var hemma hos mig och satt i samma soffa, som jag sitter i nu. Hon och jag satt visserligen inte bara i soffan den dagen, utan vi gjorde faktiskt ett riktigt gott terapiarbete också. Effekterna av terapin sitter fortfarande i, jag orkar göra saker och känner mig utvilad. Jag mår bra, vill vara social och pysslig igen. Det fascinerar mig något enormt. Jag har träffat flera kompisar den gångna veckan, varit på bönegrupp, jag har städat, diskat, påskpysslat och gjort kreativa påskkort och skickat iväg dem med snigelposten. Och jag blir inte trött och deppig. Det är hur stort som helst. Jag kan känna glädje på insidan igen och hur bra är inte det på en skal 1-10? Är så tacksam för min terapeut, det jobb hon gör och för att hon satt i min soffa en stund (som Paulina säger). Just nu är mitt liv och vecka väldigt bra helt enkelt.