onsdag, mars 30, 2011

Förtroligt samtal


När jag är hos min psykiatriker har han och jag vad man kallar ett förtroligt samtal med varandra. Vårt samtal har många likheter med samtalet som tvillingarna har med varandra. Jag pratar på och min psykiatriker upprepar det jag säger, som att han försöker se om han har uppfattat vad jag har försökt förmedla. I bästa fall lägger han till några väl valda ord, som i och för sig oftast går ut på att försöka få mig att antingen prova en ny medicin eller pracka på mig hans KBT-tänk. Oftast är det jag som pricksäkert och fyllt med ironi svarar mig själv (i hans ställe) och så skrattar vi ihop åt eländet. Tro inte för allt i världen att jag inte uppskattar psykiatrins hjälpande hand i mitt liv, jag tycker faktiskt helt ärligt att mina 45 minuter med min psykiatriker är en höjdpunkt i mitt annars mediokra liv. Vi har väldigt roligt ihop, min psykiatriker och jag. Han kommer att bli saknad, när psykiatrin sätter sin omorganisation i rullning och han byts ut. Men våra samtal är ungefär lika meningsfulla som tvillingarnas tjatter, det är roligt för stunden men förändrar inte verkligheten på något sätt.