fredag, november 26, 2010

Marknad i Sousse

En väldigt mysig och fräsch marknad i ytterkanten av Medinan.

torsdag, november 25, 2010

Morgonstund har guld i mun, dag 7

En sen soluppgång. Det var jag som var sen, inte solen.
Jag började min dag med att gå ner till stranden och fotografera soluppgången, men jag passade inte riktigt tiden så solen stod ganska högt på himlen när jag kom dit. Förmiddagen spenderade jag på balkongen täljandes på mina pinnar. Det har nu blivit åtta stycken.

Idag har jag också varit reseguide och guidat mina vänner i Medinan. Det gick lysande om jag får säga det själv och i det här fallet är det bäst att jag har ordet, för om ni frågar dem jag guidade så har de kanske en annan åsikt. Tack vare stadsmuren som omger gamla stan kunde jag inte irra bort oss helt i alla fall, men jag kanske inte valde den närmaste vägen precis. Men och andra sidan fick vi se mycket ringmur, genuina marknader och mycket lokalbefolkning. Det var faktiskt ingen som äns försökte sälja något åt oss och vi behövde aldrig tacka nej till att gå in i någons butik. Målet med dagens utflykt till Medinan var att hitta tillbaka till en väsk-/krims kramsbutik. Och efter mycket om och men och massa fotsteg, hittade jag faktiskt tillbaka till just den butiken. Efter shoppandet vandrade vi vidare i Medinans labyrintgångar och då hittade vi en gång med en trappa uppåt mot höjden. Där fanns det lite ovanligare saker och butikerna var inte alls lika turistinriktade i sitt utbud. Vi stannade till och fikade på ett lite lustigt ställe. Där träffade vi en döv som kom fram till oss och talde om att han inte kunde höra. Sedan gick han sin väg. Efter fikat fönstershoppade vi lite och sedan blev vi så utmattade att vi bestämde oss för att åka taxi hem till hotellet. Tänk att man kan bli så trött av semester. Men innan vi kunde ta en taxi var vi tvungna att leta oss ut ur gamla stan. På vägen ut, gick vi på olika små bakgator och så plötsligt befann vi oss mitt i en prostitionsgränd. Vi vände såklart på klacken och gick snabbt därifrån. Så här i efterhand förstår vi varför den gamle mannen vände sig om och tittade så dant på oss när vi vek ner på den gatan. När vi kom ner och var ute ur Medinas shopping gränder, letade vi upp en taxi som förde oss nästan hem till hotellet. Vi bestämde oss för att gå av vid Supermarket och handla kvällsmat och lite annat smått och gott.

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi har sett och upplevt en massa olika saker här i Tunisien och jag känner mig väldigt redo för hemresan i morgon. Det ska bli skönt att komma hem.

onsdag, november 24, 2010

Medinan, dag 6

De ser så härligt uttråkade ut.
Idag har jag haft en lugn dag. Satt en stund på balkongen och täljde på mina björk pinnar, badade och njöt av solen (som faktiskt var varmare om man stod upp, jämnfört med om man låg ner). Efter stranden gick vi ut och åt lunch, kalvkotlett med potatis och grönsaker åt jag. Mycket gott och Coca-Colan var lika dyr som vanligt. När vi var mätta och belåtna gick vi in i Medinan, gamla stan i Sousse och tillika stadens basarområde. Det vimlade av gångar och försäljare som ville att man skulle gå in i just deras butik och köpa just deras grejer. Det var en riktigt mysig basar och en del fina saker. Jag shoppade loss rejält och var riktigt slösaktig. Jag shoppade en röd skinväska för 25 kr, en häst i skin för 10 kr och två emaljerade klockor till jul för 20 kr. Sedan besökte vi fruk- och fisk marknaden. Där handlade jag bröd, mandariner, päron och grape för 30 kr. Innan vi tog en taxi till hotellet, fikade vi på ett trevligt fik och jag drack en jättegod färskpressad apelsinjuice.

tisdag, november 23, 2010

Sahara resan, dag 4 och 5

Här är vi på Amfiteatern
Nu har jag varit i min öken, fast det är klart själva Sahara tillhör nog inte mig personligen, om jag skall vara helt ärlig och det bör man ju vara i min ålder. För att komma ut till Sahara deltog jag (motvilligt, som den backpacker jag är) i Detures charterbussresa. Vi åkte klockan 06.00 på måndags morgonen och väl ombord på bussen ville jag lugnt somna om, eftersom man ju inte kan stiga upp klockan 06.00 när man har semester. Det var min plan i alla fall. Min rosa Marimekko kudde var med, jag var trött och det var mörkt ute fortfarande. Alla förutsättningar fanns liksom där, men tyvärr medföljde även en skandinavisk guide på resan. Hon var mycket rar och trevlig, men pratade non-stop fram till vårt första stopp. Det blev ingen sömn med andra ord. El Jems amfiteater var målet för vårt första stopp. En timme fick vi på oss att titta runt, det kändes välbekant på något sätt. Har ju trots min ringa ålder, hunnit med att titta på x-antal sådana runt om i världen. Nu kan det kan ju vara så att det inte är alla som har gjort det och då är det kanske rimligt att spendera en timme på en gladiatorarena. Själv spenderade jag uppskattningsvis 45 minuter till att gå runt och små-irritera mig på tidsslöseriet och allt krims krams som såldes i anslutning till turistmålet.

Sedan åkte vi vidare till den berbiska byn Matmata, där vi beskådade vidunderlig utsikt över Atlasbergen och vi besökte även en familj i deras grottbostad. Vet inte hur jag skall ställa mig till det och ena sidan kan man ju tänka att det är lite som Skansen, berberfamiljen spelade upp en scen för att belysa kulturarvet men och andra sidan kändes det märkligt att trava runt som turist i någons (som de påstod) hem, allt medan de tiggde Dinarer. Men det var ju intressant att se en grottbostad mitt ute i Sahara.

Efter Matmata åkte vi till en restaurang och det är ju en tämligen ointressant upplysning, men jag kan säga att maten var god och att det fanns gott om den. Efterrätt fanns att tillgå, men jag höll mig dock till frukten, vissa andra frossade i delikatesserna som inte smakade allt för gott. Sedan åkte vi vidare i vår skrangliga buss till Douz. Där red vi ut på dromedarer tills solen gick ner bakom palmerna och sanddynerna.
I själva verket red vi rakt ut i öknen i 10 minuter, steg av dromedarerna, gick barfota i Sahara sanden i 10 minuter, steg upp på dromedarerna igen och red sedan tillbaka. På vägen ut i öknen så började jag kana bakåt på min dromedar, med sadel och allt. Det slutade med att jag kanade av dromedarelendet. Som tur var hann dramedaren sätta sig ner innan jag och min kropp mötte den kalla Sahara sanden. Det var en mycket märklig känsla, både att kana av en dromedar och att sanden inte var varm. Jag trodde att öken sand alltid var varm så länge solen var uppe. Men det är den alltså inte. Jag gillade förövrigt att rida dromedar och vara mitt ute i Saharaöknen vid solnedgången.

Sedan åkte vi till ett hotell, badade i varm källa, käkade middag, somnade och vaknade. Väckningen var okristligt tidigt, redan klockan 05.00 tyckte Deture att man skulle upp. Bussen avgick efter frukosten och då åkte vi bort till saltsjön Chott El Jerid.
Där fick vi byta transportmedel till jag vet inte vad jag skall kalla dem, brochyren kallar dem landcruisers, jag kallar dem skrangliga, skumpiga saker. I alla fall tog vi oss ut i öknen och körde över saltsjön. Vi åkte ut till en känd oas i området och vandrade ner i en grönskande dal och jag tog vägen genom Atlas bergen tillbaka till bussen. Gick vilse tillsammans med två andra då stigen som vi följde plötsligt försvann och cafét låg långt ner till vänster, flera nivåer längre ner. Men vi kom till rätta utan att någon behövde sända efter hjälp. Och i själva verket var vi ju aldrig vilse eftersom vi hörde vart cafét var, även om vi inte hade någon aning just då hur vi skulle ta oss dit.
Vi skumpade vidare i de så kallade terängfordonen, ut till inspelningsplatsen för kultfilmerna Stjärnornas Krig. Och det var ju lite coolt, även om jag inte skulle rekommendera fordonen eller vägarna dit och hade jag vetat om skumpigheten i förväg vet jag inte om jag hade varit så pigg på utflykten. Men så här i efterhand, då jag med säkerhet vet att jag inte tagit permanent skada, var det ju kul och hur coolt som helst. Ja, lite coolt i alla fall. Lite lustigt egentligen eftersom just de filmerna saknas i min annars så gedigna DVD samling. Något att önska sig i julklapp kanske?När vi äntligen fick lämna dessa fordon, var vi framme vid det hotell som vi skulle äta lunch på. Det var en god buffé, till och med efterrätterna var trevliga och goda utom tårtan. Akta er för tunisiska tårtor som ser goda ut, det är de inte, samma sak med muffins varianterna. Dessutom var Coca-Colan väldigt liten och dyr. Efter maten och toalett besöket, satte vi oss på bussen igen och vår hemresa till Sousse började. Resan avslutades med ett ytterst "meningsfullt" sista stopp, vid den muslimska heliga staden  Kairouan och en shoppingbutik. Jag tror vi var där mest för att shoppingbutiken har ett avtal med Deture, men kanske säger jag bara det för att jag ville hem. Efter 1032 km eller om det var 1270 km (vi tvistar fortfarande om det) + 100 km landcruisers, kände jag mig nämligen rätt färdig med Sahara öknen och jag tror de flesta skulle hålla med mig. Klockan 20.00 entrade vi vårt hotellrum och den hårda sängen har aldrig känts så skön förrut.

måndag, november 22, 2010

Dörrar i Tunisien

Dörrar från min resa.

söndag, november 21, 2010

Sousse, dag 3

Det har varit en dag i min smak, sol, bad, mat och promenad vad mer kan man önska sig av en semesterdag. Den behagliga temperaturen har fortsatt även idag. Vattnet var lika kristallklart idag som igår, kanske en aning kallare om jag skall vara helt ärlig och morgonens promenad längs strandkanten var trevlig. .


På eftermiddagen mulade det till lite och den sköna fleecetröjan var inte en onödig pinal i packningen. Och yllesockorna är inte helt fel heller, på det kalla kakelgolvet. Lunchen åt vi  på "The saloon steakhouse and pub", en restaurang som vårt resebolag Detore rekommenderar. Turistnördigare än så kan det inte bli, men Phiadelfiasteken var god. Sedan promenerade vi ner till Medina genom gränderna och halvfärdiga hotellskelett, tittade runt lite, fikade och promenerade strandpromenaden hem igen.

Så här långt in på semestern kan jag konstatera att vi är rätt bra på att bli blåsta på pengar, efter lunchen gav vi oförtjänt mycket dricks eftersom vi inte hade växel, gårdagens taxiresa skall vi inte tala om och fikat idag blev säkert tre gånger så dyrt, än vad det egentligen skulle kostat. I övrigt har dagen varit lugn och skön, med undantag av träningsvärken i låren. Vilket är märkligt eftersom gårdagens bussrundtur erbjöd föga med motion, men det är förfärligt höga trottoarkanter i detta land och skall man gå på offentliga toaletter krävs det styrka i låren. Nu är klockan 19.21 och jag känner mig redo för sängen. I morgon ringer mobilen klockan 06.00 och Sahara väntar.

lördag, november 20, 2010

Sousse, dag 2

Tänkte att jag skulle inleda med några bilder från mitt hotellrum, det finns många rum att relaxa och ha det skönt i, tyvärr är köket lite litet och koleldat. Nä, det är inte mitt hotell utan ett donerat hem som idag är museum. Men det var en trevlig lya de hade för si så där 200 år sedan. Skulle kunna tänka mig att bo där ett par nätter. Mitt hotell är av det enklare och modernare slaget, med bekvämt avstånd till havet och rätt nära centrum. Lägenhetshotellet, saknar den strålglans som lyan på museet hade. Utsikten över en byggarbetsplats, en bilparkering och diverse skrothögar är inte heller något att skryta över, men om man lutar sig riktigt långt ut över balkongräcket och samtidigt tittar åt vänster ser man faktiskt havet.
Idag har jag alltså (tillsammans med massa andra) varit en riktig charter turist. Jag har lydigt följt guidens anvisningar och hållt mig till gruppen. På dagens schema var det välkomstmöte med efterföljande rundtur. Backpacker turisten i mig har protesterat och känt sig väldigt obekväm med att följa en grupp hela dagen och lyssna till ointressant fakta och smålöjliga skämt. Men är man på charter så är man. Ökenturen till Sahara är dock inbokad tack vare charterbolaget, så inget ont som inte har något gott med sig. Det blir en ökentur med besök på gladiator- och stjärnornaskrig inspelningsplatser, öken safari, besök i en oas, femstjärnigt hotell och massa mat. Hoppas att det blir en trevlig tvådagars utflykt och betydligt mindre "turistigt" än idag. Det är säkert att hoppas på för mycket, jag vet. Jag får anpassa mig och ligga tre steg bakom gruppen och låtsas vara den backpackerturist jag är. Dessutom slipper man alla turister på korten då, ett annars mycket irriterande inslag i charterturismen. Temperaturen har varit trevlig idag + 25 grader och +18 i havet.Vi hann med ett snabbt bad på sen eftermiddagen, då var luften lite sval men det var härlig sandbotten och grönt klart vatten.

fredag, november 19, 2010

Stockholm-Tunisien, dag 1

Spenderade min kväll med att vänta på flyget på Arlanda. 21.30 lyfte vi äntligen, bara en halvtimme sena. Landade i Tunisien klockan 01.30 och transfer bussen avgick klockan 03.00. Klockan är 04.30 och jag har varit på hotellrummet i 30 minuter. Omger mig med en massa teknikprylar, både mobilen, datorn, Ipoden, digitalkameran är med och Internet uppkopplingen är gratis, så jag skall nog klara av att ha semester. Tänker att jag skall hålla alla uppdaterade, men nu skall jag sova för just nu känns det ganska utmattande att ha semester.

måndag, november 15, 2010

Slöjdhandledarutbildning, kursdag 3

Hårdslöjd- från stubbe till färdig korgpinne.
Efter diverse irriterande förseningar och utmattningssymptom tog jag mig till slöjdcirkusutbildningen. Blev en halvtimme sen och missade inledningsfikat, en stor förlust men jag knep ett päron i farten. Idag skulle vi jobba med hårdslöjd och börja göra pinnarna till korgen som är central  inom slöjdcirkuspedagogiken. Korgen är det första man gör tillsammans med barnen när man startar en grupp. Vi fick lära oss hur man hugger ut pinnar  av en färsk björkstam, hur man täljer till dem till fyrkantiga bitar och hur man täljer fram detaljer. Vi rundade till dem nertill så att de passade i en förborrad mall. När det färska träet torkar, krymper träet och bottenplattan kommer därför att ha mindre hål. Själva korgen kommer vi att göra först i januari.

måndag, november 08, 2010

Det blev ingen tråkig tvättdag idag


Idag bestämde jag mig för att inte tvätta utan åka på utflykt istället, egentligen kände jag mig låg och trött och orkade inte det heller. Men ibland måste man bara bestämma att man faktiskt visst orkar, fast man inte gör det. Hur som helst åkte jag till Haga Norra för att strosa runt i Haga parken och se fjärillshuset. Men eftersom istiden har dragit in över mitt Stockholm bestämde jag mig snabbt för att gå in i det tropiska klimatet i fjärillshuset istället. På något sätt känns +25 grader betydligt bättre än -6. Jag acklimatiserade mig väldigt snabbt till det välbehagliga och fuktiga tropiska klimatet som rådde i växthusen. Kameran hade betydligt svårare att hänga med i temperaturskiftningarna och linsen befann sig länge i dimmchock. Men tillslut klickade jag mig fram genom växthusen, 157 kort blev det. Och varje gång jag ställs inför sådana hisnande fakta, så förstår jag inte hur man kunde leva på tiden innan digitalkamerans tid. Hur gjorde man? Hur klarade man sig? Hur kunde man vänta en vecka innan man fick se korten? Hur hade man råd att betala för alla suddiga och skakiga kort? Tack och lov att IT-tiden drabbade världen under min livstid. Hoppas bara att den håller i sig.

Det var en trevlig utflykt och hela jag hade roligt och trivdes bland fiskarna, fjärillarna och små fåglarna. Det var dock inte lika behagligt att kliva ut ur tropikvärlden och in it den bittra verkligheten igen, ute var det fortfarande minus grader och frostbiten mark. Men om två veckor åker jag till Tunisien och då hoppas jag på äkta sol och värme.

söndag, november 07, 2010

Lillkanin tar del av sista skörden.

tisdag, november 02, 2010

Att leva i våldets närhet.

Jag har levt i våldets närhet, nästan hela mitt liv. När jag var liten kunde jag känna i luften när jag kom in i ett rum, om det skulle bli en dag av våld och övergrepp eller inte. Jag är fortfarande ganska känslig för sådan där luft, det liksom känns i kroppen och ångesten smyger sig på. Nu lever jag ju ett stilla liv och lämnar sällan soffan, om jag inte jobbar, men i lördags smög sig våldet på mig igen. Inte på mig personligen, men våldet kröp in i mitt rum och min själ, ett kort ögonblick bara. Men tillräckligt för att sabba nattsömnen. Ett fjantigt tonårsgäng på tio stycken tretton, fjorton åringar, gav sig på en kamrat på tunnelbaneperongen utanför mitt fönster. De sparkade honom och försökte kasta ner honom på spåret framför tåget. Killen slet sig och sprang, men blev nersparkad vid trappan igen. Grabben flydde ännu en gång, skrikande kutade han upp och ut  igenom spärren. Blev på nytt ikapp sprungen och nersparkad, uppe vid restaurangen. Tunnelbanevagnen släppte av rusningstrafikens myller av stressade människor. Det bildades en stor ring av människor, som ställde sig och tittade på, medan tio grabbar sparkade på en som låg ner på backen. Bara en späd liten tonårstjej vågade skrika att de skulle ge fan i honom, han ligger ju ner. Hon vågade ta ställning, medan de vuxna runtomkring vara tysta betraktare. Jag stod vid mitt fönster, i min lägenhet. Jag var en betraktare jag också och jag kände att tonårstjejen och jag var ganska lika. Jag ville också skrika va fan håller ni på med. Jag tog den ensamme grabbens parti och ringde polisen, som faktiskt kom till platsen innan misshandeln var över. Det tio tuffa grabbarna, var inte längre så tuffa och sprang för sitt liv. Barnens hjälte Bamse brukar säga att det är fegt att slåss och jag håller faktiskt med, särskillt om man är tio och grabben man sparkar ligger ner. Jag är glad att min uppväxt inte trubbat av mig helt, utan faktiskt hjälper mig ta ställning. Att ha levt i våldets närhet har präglat mitt liv och den jag idag har blivit, på gott och ont. Men jag kommer aldrig att bli en tyst betraktare, jag kommer alltid att ta den slagnes parti.