fredag, maj 28, 2010

Har snickrat lite och har sågspån överallt.

Känner mig mycket duktig idag. Jag har varit på Hornbach och där köpte jag en fem meter lång planka som jag sågade upp i fyra 1.o5 meter långa bitar och släpade med mig på tunnelbanan plus 2 balkonglådor. Detta är inget jag rekommenderar, men jag överlevde och fick med mig allt. Tungt och besvärligt är ledordet. Väl hemma dumpade jag brädorna i hallen och kilade ner till förrådet, där jag har ett litet planklager sedan jag byggde balkongtrallen för ett par år sedan. Tog med två plankor upp och började såga till 10 småbitar på 26 centimeter styck. Svettigt och jobbigt är ledordet för det, men underhållningen stod hiphopare ute på gården för så tråkigt hade jag det inte. På min utegård spelade en hiphop grupp in en låt och filmade alla ungarna med en fjärrstyrd helikopterkamera. Oljud och jubel var ledordet för det. Vad skulle jag göra med plankorna kanske du undrar? Jo, jag behövde en ny balkongmöbel, en ny blommbänk. Så det snickrade jag till under Eurovision tävlingen, det kändes mer upplyftande än att ligga i soffan och faktiskt titta på tävlingen. Hade världens sötaste skruvdragare till min hjälp och Jans finfina såg och min egen hammare. Jag hade inte tålamod att vänta på att skruvdragaren skulle ledda upp, så benen till blommhyllan spikade jag ihop och insåg att jag behöver köpa ett paket spik en dag. Nu fick jag ta det jag hade och det blev en salig blandning. Slamrigt och bullrigt var ledordet för det. Sen började det roliga, jag gillar skruvdragare och jag har världens gulligaste. Den måste laddas efter var nionde skruv, men söt är den. Surrigt och härligt var ledordet för det. Och blommhyllan fyller nu sin funktion på balkongen. Bärprakt är ledordet för det, för på hyllan står mina jordgubbar och smultron och så fort solen behagar titta fram kan de njuta av solen en längre stund per dag.