torsdag, maj 06, 2010

En sådan dära dag man helst vill glömma.

















Jag önskar att Gud hade smällt upp Klagomuren i Stockholm istället för i Jerusalem, då skulle jag hänga vid den idag och ropa ut min klagan. Då kan man ju förstås fundera på vad jag har att klaga på. I det stora hela har jag ju det helt fantastiskt bra. Jag har en lägenhet att bo i, inte rik men tillräckligt god ekonomi för att leva ett gott liv, jag har en odlingslott på min gård, en cykel i källaren, kylen och frysen full med mat, ett skönt täcke, HOPPsan, garderober fulla med kläder, vänner. Jag har allt det där som man behöver och miljontals människor saknar så vad har jag att klaga på egentligen. Jag vet inte riktigt, är bara fullständigt utmattad med gråt i halsen, slutkörd och trött. Tycker att jag är värdelös och att jag mest förstör allt som jag berör, att förskolan skulle ha det bättre utan mig och att jag borde säga upp mig och flytta ut i skogen i ett tält. Tillsvidare har jag placerat mig i soffan under mitt duntäcke. Behöver höra min Terapeuts uppmuntrande och stärkande röst...