Okey det är Brian. Jag tänker skriva om murar. Jag vet mycke om murar. Murar är hårda och starka. Murar skiljer människor åt. Murar är starka försvar. En del murar är taggtrådsbeklädda. Andra murar har sönderslagna uppstickande vassa tomflaske glasbitar uppe på. En del murar är svåra att se. Murar byggs för att göra oss trygga. Murar byggs för att skydda människor. Ibland vet man inte vad man ska skyddas ifrån. Andra gånger är syftet tydligare. Murar byggs ofta av rädsla. Det finns skyddsmurar och fängelsemurar. Ibland är det svårt att skilja dom åt. Jag vet att murar kan rivas också. Berlinmuren revs och blev symbol för frihet istället för förtryck. Att riva murar är härligt. Att riva murar är att göra uppror. Att riva murar är festivalkänsla och folkjubel. Att riva murar är att skjuta skott i luften och vifta med flaggor. Att riva murar är frihet. Att riva murar kan ibland vara skräckinjagande. Ibland farligt. Det gäller särskilt dom där murarna som är svåra att se. Dom där murarna man bygger inuti för att skydda sej. Murarna som gör att man inte ser eller känner nåt längre. Murarna som stänger ute människor som vill hjälpa och bry sej. Att riva murar kan göra ont. Det är kanske därför det finns så många murar kvar i världen. Min mur var stark. Min mur var gjord av rädsla och ilska mot alla och hela världen. Jag byggde min mur för att skydda mej. Ibland visste jag inte mot vad men ofta var syftet tydligt. Jag byggde min mur för att stänga ute det onda och mörka. Men istället för att skydda mej mot det onda och mörka stängde muren ute mej från godhet och ljus. Det dumma med murar är att man stänger ute alla och inte bara dom dumma. Jag trodde min mur var stark och skulle stå för alltid. Jag hade fel. Jag konfronterades av tre såna där festglada mur-rivare. Dom sköt inte vilt omkring sej. Dom viftade inte med flaggor. Dom hade bara stark integritet och många ord. Dom slog sönder och plockade ner min mur bit för bit i min takt. Jag trodde hela tiden att jag var stark och modig bakom min mur. Det var först när muren var riven som jag förstod hur svag och rädd jag var. Men det var okey för dom som rev min mur var starkare än jag. Idag är jag stark och fri och lever utan murar för jag vet att det finns människor som skyddar mej om det behövs! Men för det mesta klarar jag mej fint på egen hand. För när murar rivs försvinner rädslan. När rädslan försvinner blir man stark och modig. När man är stark och modig kan man själv sätta gränser och skrika nej. När man kan skrika nej behövs inga murar mer. Man är fri.Av: Brian